Nykterhetsrörelsen i Sverige

Från Wikipedia

Denna artikel innehåller inga källhänvisningar.
Hjälp till genom att lägga till pålitliga källor. Icke verifierat material kan komma att tas bort.

Den svenska nykterhetsrörelsen är en sammanfattande benämning på svenska organisationer som verkar för nykterhet och en restriktiv alkoholpolitik. Rörelsen uppstod under 1800-talet och har haft ett betydande politiskt inflytande. Ännu på 1950-talet var en majoritet av riksdagsledamöterna organiserade nykterister.

Innehåll

1 Historik
2 Nykterhetsrörelsen och svensk alkoholpolitik
3 Nykterhetsorganisationer
4 Personer inom nykterhetsrörelsen

[redigera] Historik

Den svenska nykterhetsrörelsen växte fram under 1800-talet. Sverige var vid den här tiden ett ett fattigt land jämfört med dagens förhållanden. I relation till Europa i stort hade Sverige då högre levnadsstandard än Öst- och Sydeuropa och ungefär samma levnadsstandard som Centraleuropa. Nykterhetsvänner menade att missförhållandena i Sverige försämrades av att säd och potatis gick åt till öl- och brännvinsframställning samt av att vissa arbetare fick ut en del av sin lön i brännvin.^{[källa behövs]}

År 1837 bildades Svenska Nykterhetssällskapet. År 1846 hade föreningen över 95 000 medlemmar. Sigfried Wiesegren var här en central gestalt. De anglosaxiska absolutistiska nykterhetsföreningarna började komma till Sverige under 1880-talet, däribland Godtemplarna. Medan den äldre svenska nykterhetsrörelsen främst förespråkade en måttlig alkoholkonsumtion, var de anglosaxiska organisationerna benhårda i sitt krav på nykterhet.

Landets nykterhetsorganisationer organiserade tillsammans omkring sex procent av befolkningen 1910. Nykterhetsrörelsen var en folkrörelse och erbjöd många gånger sina medlemmar breda möjigheter till aktiviteter inom föreningen. Den blev också för många en skola i demokrati, eftersom att arbetare här gavs möjlighet att lära sig demokrati sopm arbetssätt och dessutom fick driva sina egna frågor. Det huvudsakliga arbetet gick dock ut på att helt förbjuda så kallade rusdrycker. De ansågs splittra familjelivet och vara ett hinder för den demokratiska utvecklingen.

[redigera] Nykterhetsrörelsen och svensk alkoholpolitik

Traditionella beräkningar finns om att alkoholkonsumtionen uppgick till mycket stora mängder under de första decennierna efter 1800. Åren 1810-55 brukar ofta kallas "alkoholismens decennier" av nykterhetsvänner. En rekordnotering som ofta återges är på 49 liter per person 1829 ^{[källa behövs]} . Dessa uppgifter härstammar dock enbart från Svenska Nykterhetssällskapet och får inte anses vara särskilt trovärdiga. Enligt den alkoholhistoriske forskaren Per Frånberg är istället omkring 20 liter 50%-ig alkohol per person och år en mera realistisk bedömning. Detta är ungefär lika mycket som i dagens medelhavsländer ^{[källa behövs]} . Frånberg säger dock att alkoholkonsumtionen ändå var så stor att den utan tvekan utgjorde en folkhälsofara ^{[källa behövs]} . Dock fanns på många ställen i Sverige lokala förbud för bygdens invånare att bruka alkohol ^{[källa behövs]} . Enligt en av nykterhetsrörelsens starka män, Einar Thulin, låg så mycket som en tredjedel av Sveriges yta under spritförbud. Till detta bör även räknas det så kallade Lappmarksförbudet som gällde fram till 1898.

Det 1837 bildade Svenska Nykterhetssällskapet kom inte att ha någon stor betydelse för de alkoholreformer som beslutades under mitten av 1800-talet, även om föreningen ställde upp på dem. Dessa reformer styrdes snarare av statsfinansiella skäl och av att man ville få bort den gamla krogkulturen som ansågs vara en arena för samhällsomstörtande verksamhet. Efter Göteborgssystemets spridning 1865 tillkom även möjligheten för städerna och landstingen att tjäna pengar på alkoholhanteringen och tillverkningen. Detta skulle få stor spridning. Huruvida de nya reformerna ledde till en minskad alkoholkonsumtion är dock osäkert enligt Frånberg.

När de anglosaxiska absolutistiska nykterhetsföreningarna började komma till Sverige under 1880-talet innebar detta dock att en mer betydande nykterhetsrörelse började verka landet ^{[källa behövs]} . Dessa föreningar förde också en betydligt hårdare linje med politisk påverkan. Kravet på total nykterhet och förbud mot alkohol sågs dock sällan med blida ögon av många politiker som inte ville förlora de inkomster som alkoholhanteringen gav ^{[källa behövs]} .

Efter första världskriget blev alkoholkonsumtionen en stor debattfråga. År 1922 genomfördes Folkomröstningen om rusdrycksförbud i Sverige eftersom den svenska nykterhetsrörelsen ansåg att Brattsystemet inte fungerade tillfredsställande. Totalt 49 procent röstade för totalförbud för försäljning av alkoholhaltiga drycker. Det blev inget förbud, men nästan halva svenska folket och en majoritet av kvinnorna tog ställning emot alkohol.

Efter folkomröstningen beslutade riksdagen att inte förbjuda vin, sprit och öl. Däremot blev det förbjudet att tillverka och sälja starköl och starkcider i Sverige. Motboken som införts under ransoneringsåren under Första världskriget bestod trots att andra ransoneringar från krigstiden upphört. Vidare infördes andra återhållsamma åtgärder som mattvång på restauranger och barer.

Nykterhetsrörelsen ändrade strategi och kom i fortsättningen att satsa mera på upplysnings- och informationsarbete. Det dröjde dock många år innan man officiellt strök förbudskravet ^{[källa behövs]} .