Barack Obama

Från Wikipedia

Obama omdirigerar hit. För den japanska staden, se Obama (stad).

Barack Obama
Politiskt parti	Demokratiska partiet
Mandatperiod(er)	2005–2008
Uppdrag i politiken:	Tillträdande president
Yrke/Titel	Advokat, universitetslärare
Födelsedatum	4 augusti 1961 (47 år)
Födelseplats	Honolulu, USA
Webbplats	obama.senate.gov Barack Obamas signatur

Barack Hussein Obama II (/bəˈrɑːk hʊˈseɪn oʊˈbɑːmə/), född 4 augusti 1961 i Honolulu på Hawaii, är en amerikansk politiker och tillträdande president i USA. Han kommer att installeras som president den 20 januari 2009.^[1] Obama var senator för delstaten Illinois från 2005 till 2008. I november 2008 vann han presidentvalet och blev tillträdande president. Obama är den första afroamerikan^[2] som har valts till ämbetet och även den första afroamerikan som nominerats för ämbetet av ett större politiskt parti.^[3]

Obama har examina från Columbia University och Harvard Law School, där han var ordförande för Harvard Law Review. Han praktiserade som medborgarrättsadvokat innan han satt tre mandatperioder i delstatssenaten i Illinois från 1997 till 2004. Obama undervisade i statsrätt från 1992 till 2004 vid University of Chicago Law School. I november 2004 blev han invald i USA:s senat. Som medlem av den demokratiska minoriteten i USA:s 109:e kongress medverkade han till att stifta lagar för att kontrollera konventionella vapen och främja större offentligt ansvar i användningen av federala medel. Han gjorde också officiella resor till Östeuropa, Mellanöstern och Afrika. Under den 110:e kongressen medverkade han till att stifta lagar rörande lobbying och valfusk, klimatförändring, kärnvapenterrorism och omsorg för återvändande amerikanska militärer.

Innehåll 1 Uppväxt 2 Tidig karriär 3 Delstatssenator 1997–2004 4 Senatsvalet 2004 5 Ledamot av USA:s senat 2005-2008 5.1 Lagstiftning 5.2 Utskott 6 Presidentkandidat 7 USA:s tillträdande president 8 Politiska ställningstaganden 9 Familj och privatliv 10 Kulturell och politisk framtoning 11 Referenser 11.1 Noter 12 Bibliografi 13 Externa länkar

[redigera] Uppväxt

Barack Obama föddes på Kapi'olani Medical Center for Women & Children i Honolulu, Hawaii.^[4] Hans far Barack Obama, Sr., var en luo från Nyang’oma Kogelo i Nyanzaprovinsen i Kenya. Hans mor Ann Dunham, var en vit amerikanska från Wichita, Kansas^[5] av främst engelsk och irländsk härkomst.^[6] Föräldrarna träffades 1960 när de båda studerade vid University of Hawaii at Manoa, där hans far var utbytesstudent.^[7][8] Paret gifte sig den 2 februari 1961 och den 4 augusti samma år föddes Obama.^[9] Föräldrarna separerade när Obama var två år gammal och skilde sig 1964.^[8] Obamas far återvände till Kenya och träffade sin son endast en gång till innan han omkom i en bilolycka 1982.^[10]

Efter skilsmässan gifte sig Dunham med Lolo Soetoro, en indonesisk student, och familjen flyttade till Soetoros hemland 1967, där Obama gick på lokala skolor, som Asisi, i Jakarta tills han var tio år gammal. Han återvände sedan till Honolulu för att bo hos sina morföräldrar, Madelyn och Stanley Dunham, medan han gick i Punahou School från femte klass 1971 till sin examen från high school 1979.^[11] Obamas mor återvände till Hawaii 1972 i flera år, och reste sedan 1977 tillbaka till Indonesien, där hon arbetade som fältantropolog. Hon stannade där under större delen av återstoden av sitt liv, men återvände till Hawaii 1994. Hon dog av cancer i äggstockarna 1995.^[12]

I boken Dreams from My Father från år 1995 berättar Obama om sin uppväxt som enda svart person i en vit familj.^[13] Som vuxen medgav Obama att han under sin tid i high school hade använt marijuana, kokain och alkohol, vilket han under valkampanjen 2008 beskrev som sitt största moraliska misslyckande.^[14]

[redigera] Tidig karriär

Efter att ha gått ut high school på Hawaii 1979 flyttade han till Los Angeles där han under två års tid studerade vid Occidental College.^[15][16] Han gick sedan över till Columbia University i New York City, där han studerade statsvetenskap som huvudämne med specialisering på internationella relationer.^[17] Obama tog en Bachelor of Arts-examen från Columbia 1983, och arbetade sedan från början av nästa år i ett år på Business International Corporation^[18][19] och sedan på New York Public Interest Research Group.^[20][21]

Efter fyra år i New York City flyttade Obama till Chicago, där han anställdes som ledare för Developing Communities Project (DCP), en kyrkobaserad social organisation (community organization) som ursprungligen omfattade åtta katolska församlingar i Greater Roseland (Roseland, West Pullman och Riverdale) i South Side i Chicago, och arbetade där från juni 1985 till maj 1988.^[20][22] Under hans tre år som ledare för DCP växte dess antal anställda från en till tretton och dess årsbudget växte från $70 000 till $400 000. Organisationen medverkade bland annat till att starta ett arbetsträningsprogram, ett handledningsprogram för att förbereda för högskolestudier, och en organisation för hyresgästers rättigheter i Altgeld Gardens.^[23] Obama arbetade också som konsult och handledare för Gamaliel Foundation, ett institut för samhällsorganisering (community organizing).^[24] I mitten av 1988 reste han för första gången till Europa i tre veckor och sedan i fem veckor i Kenya, där han mötte många av sina kenyanska släktingar för första gången.^[25] Obama började studera juridik vid Harvard Law School i slutet av 1988. Vid slutet av sitt första år utvaldes han, baserat på hans betyg och en skrivartävling, som redaktör för Harvard Law Review.^[26] I februari 1990, under sitt andra år, valdes han till ordförande för Law Review, en frivillig heltidstjänst där han fungerade som chefredaktör och ledde tidskriftens stab på åttio redaktörer.^[27] Valet av Obama som första svarta ordförande för Law Review fick stor uppmärksamhet i medier och följdes av långa detaljerade personbeskrivningar.^[27] På somrarna återvände han till Chicago där han arbetade som sommaranställd på advokatbyråerna Sidley & Austin 1989 och Hopkins & Sutter 1990.^[28] Efter att ha tagit en Juris Doctor-examen (närmast motsvarande juristexamen i Sverige) med magna cum laude^[29][30] från Harvard 1991 återvände han till Chicago.^[26]

Uppmärksamheten kring valet av Obama som förste svarte ordförande för Harvard Law Review ledde till ett bokkontrakt och förskott för en bok om rasrelationer.^[31] University of Chicago Law School bemödade sig om att rekrytera honom och gav Obama en forskartjänst och ett kontor för arbetet med boken.^[31] Han planerade till en början att slutföra boken inom ett år, men det tog mycket längre tid när den utvecklades till en självbiografi. För att kunna arbeta utan avbrott reste Obama och hans fru, Michelle, till Bali där han ägnade flera månader åt att skriva. Manuskriptet publicerades slutligen i mitten av 1995 som Dreams from My Father^[31] (utgiven på svenska 2008 som Min far hade en dröm).^[32]

Obama ledde från april till oktober 1992 Project Vote i Illinois, en kampanj för väljarregistrering med tio anställda och flera hundra volontärer. Projektet uppnådde sitt mål att få 150 000 av 400 000 oregistrerade afroamerikaner i delstaten att registrera sig som väljare, och ledde till att Crain's Chicago Business nämnde Obama i sin lista över "40 blivande makthavare under fyrtio" för 1993.^[33][34]

Obama undervisade i statsrätt vid University of Chicago Law School i tolv år, först klassificerad som Lecturer från 1992 till 1996, och sedan som Senior Lecturer från 1996 till 2004.^[35] Han anslöt sig till Davis, Miner, Barnhill & Galland, en advokatbyrå med tolv advokater som specialiserade sig på medborgarrättsprocesser och lokal ekonomisk utveckling, där han var associate i tre år från 1993 till 1996, sedan of counsel från 1996 till 2004. Hans advokatlicens gick ut 2002.^[20][36][37]

Obama var en av grundarna och ledamot av styrelsen i den icke-vinstdrivande organisationen Public Allies, som verkar för att främja nytt ledarskap, 1992. Han avgick innan hans fru Michelle blev verkställande direktör för Public Allies Chicago i början av 1993.^[20][38][39] Från 1994 till 2002 var han ledamot av styrelsen för Woods Fund of Chicago, som 1985 hade varit den första stiftelsen som finansierade Developing Communities Project, och också från 1994 till 2002 i styrelsen för stiftelsen Joyce Foundation.^[20] Obama var styrelseledamot i Chicago Annenberg Challenge från 1995 till 2002, som styrelseordförande från 1995 till 1999.^[20] Han var också styrelseledamot i Chicago Lawyers' Committee for Civil Rights Under Law, Center for Neighborhood Technology och Lugenia Burns Hope Center.^[20]

[redigera] Delstatssenator 1997–2004

Obama invaldes i delstatssenaten i Illinois 1996. Han efterträdde Alice Palmer som senator från Illinois' 13:e distrikt, som då omfattade områden i Chicagos South Side från Hyde Park-Kenwood söderut till South Shore och västerut till Chicago Lawn.^[40] I senaten fick Obama stöd från båda partier för reformer i lagstiftning rörande etik och sjukvård.^[41] Han tog initiativ till en lag om ökade skattekrediter för arbetare med låga inkomster, förhandlade fram reformer i välfärdssystemet och verkade för höjda barnbidrag.^[42] År 2001 stödde Obama, som medordförande för tvåpartiutskottet för administrativa regler, den republikanske guvernören George Ryans regleringar av utlåningsverksamhet, som syftade till att förhindra utmätning av bostäder.^[43]

Obama omvaldes till senaten i Illinois 1998 och åter 2002.^[44] År 2000 förlorade han demokraternas primärval till kandidatur till USA:s representanthus mot den sittande ledamoten Bobby Rush med en marginal på två mot en.^[45][46]

I januari 2003 blev Obama ordförande för hälso- och socialutskottet i Illinois senat, då demokraterna, efter att ha varit i minoritet i ett årtionde, återfick sin majoritetsställning.^[47] Han tog initiativ till och ledde det enhälliga antagandet från båda partier av ett lagförslag om att övervaka rasprofilering genom att kräva att polisen rapporterade rastillhörigheten hos de bilförare de häktar och lagstiftning som gjorde Illinois till den första delstaten som gav tillstånd till videofilmning av förhör i mordutredningar.^[42][48] Under hans valkampanj för att bli invald i USA:s senat 2004 gav företrädare för polisen Obama erkännande för hans aktiva samarbete med polisorganisationer i antagandet av reformer av dödsstraffet.^[49] Obama avgick från Illinois senat i november 2004 efter att han blivit invald i USA:s senat.^[50]

[redigera] Senatsvalet 2004

I mitten av 2002 började Obama fundera på att kandidera till USA:s senat. Han värvade den politiska strategen David Axelrod samma höst och tillkännagav formellt sin kandidatur i januari 2003.^[51] När den sittande republikanske senatorn Peter Fitzgerald och hans demokratiska företrädare Carol Moseley Braun båda beslöt att inte ställa upp i valet inledde demokraterna och republikanerna vidöppna primärval där femton olika kandidater ställde upp.^[52] Obamas kandidatur hjälptes fram av Axelrods reklamkampanj med bilder av den tidigare borgmästaren i Chicago Harold Washington och stöd från dottern till Paul Simon, tidigare senator för Illinois.^[53] Han fick över 52% av rösterna i primärvalet i mars 2004, 29% före sin närmaste demokratiska konkurrent.^[54]

I juli 2004 skrev och framförde Obama keynote-talet på Demokraternas partikongress i Boston, Massachusetts.^[55] Efter att ha beskrivit sin morfars erfarenheter som veteran från andra världskriget och mottagare av stödprogram under New Deal talade Obama om att förändra USA:s regerings ekonomiska och sociala prioriteringar. Han ifrågasatte Bushadministrationens hantering av Irakkriget och framhävde USA:s plikter mot sina soldater. Genom att hämta exempel från USA:s historia kritiserade han starkt partibundna synsätt på väljarna och efterfrågade enighet i mångfalden med orden "Det finns inte ett liberalt Amerika och ett konservativt Amerika, det finns bara Amerikas förenta stater"^[56] Fastän det inte TV-sändes av de tre stora nyhetsnätverken (utom i Chicago) såg sammanlagt 9,1 miljoner tittare Obamas tal på PBS, CNN, MSNBC, FOX News och C-SPAN. Talet var en av konventets höjdpunkter och bekräftade hans ställning som Demokraternas mest lysande nya stjärna.^[57]

Obamas förväntade motståndare i valet, segraren i republikanernas primärval Jack Ryan, drog sig ur valet i juni 2004.^[58] Två månader senare och mindre än tre månader före valdagen accepterade Alan Keyes nomineringen från Republikanerna i Illinois att ersätta Ryan.^[59] Keyes, som sedan länge var bosatt i Maryland, skaffade bostad i Illinois när han nominerades.^[60] I valet i november 2004 fick Obama 70% av rösterna mot Keyes 27%, den största segermarginalen för ett val över hela delstaten i Illinois historia.^[61]

Detta val var det första amerikanska senatsvalet någonsin där båda kandidaterna från de två främsta partierna i USA (republikanerna och demokraterna) var afroamerikaner. Obamas företrädare i senaten, republikanen Peter Fitzgerald, hade själv sex år tidigare besegrat demokraten Carol Moseley Braun, den första afroamerikanska kvinnan vald till senaten.

[redigera] Ledamot av USA:s senat 2005-2008

Obama svors in som senator den 4 januari 2005.^[62] Obama var den femte afroamerikanska senatorn i USA:s historia, och den tredje folkvalda.^[63] Han är den enda senatorn som är medlem i Congressional Black Caucus.^[64] CQ Weekly, en icke-partipolitisk publikation, karakteriserade honom som en "lojal demokrat", på grundval av en analys av alla omröstningar i senaten under 2005–2007, och National Journal rankade honom som den "mest liberala" senatorn grundat på en bedömning av utvalda omröstningar under 2007. År 2005 rankades han som nummer sexton, och 2006 som nummer tio.^[65][66] År 2008 rankades han av Congress.org som den elfte mäktigaste senatorn.^[67]

Obama avgick från sin senatsplats den 16 november 2008 för att fokusera på övergången till sin presidentadministration.^[68] Hans omedelbara efterträdare kommer att utses av Illinois guvernör Rod Blagojevich.^[69]

[redigera] Lagstiftning

Obama röstade för Energy Policy Act of 2005, ett lagförslag om förändrad energipolitik, och var en av initiativtagarna till Secure America and Orderly Immigration Act, ett lagförslag om reformerad invandringspolitik.^[71] I september 2006 stödde Obama ett besläktat lagförslag, Secure Fence Act.^[72] Obama introducerade två initiativ som fick hans namn: Lugar–Obama, som utökade konceptet om samverkande hotminskning (Nunn–Lugar Cooperative Threat Reduction) till konventionella vapen,^[73] och Coburn–Obama Transparency Act, som gav fullmakt åt upprättandet av USAspending.gov, en sökmotor om federala utgifter.^[74] Den 3 juni 2008 introducerade senator Obama, tillsammans med senatorerna Thomas R. Carper, Tom Coburn och John McCain, uppföljande lagstiftning för att stärka insyn och ansvarighet i federala utgifter.^[75]

Obama initierade ett lagförslag som skulle ha krävt av ägare till kärnkraftverk att meddela delstatliga och lokala myndigheter om radioaktiva läckor, men lagförslaget gick inte igenom i senaten som helhet efter att det blivit kraftigt modifierat i utskottsberedningen.^[76] I december 2006 undertecknade president Bush en lag om bistånd, säkerhet och demokratifrämjande i Kongo-Kinshasa, vilket blev den första federala lagen som antogs där Obama var främste initiativtagare.^[77] I januari 2007 introducerade Obama och senator Feingold en stadga om privatflygplan i ett lagförslag om ärligt ledarskap och öppenhet i myndighetsutövning (Honest Leadership and Open Government Act), som godkändes som lag i september 2007.^[78] Obama introducerade också Deceptive Practices and Voter Intimidation Prevention Act, ett lagförslag om att kriminalisera vilseledande metoder i federala val^[79] och Iraq War De-Escalation Act,^[80] av vilka ingen antagits som lag.

Senare under 2007 tog Obama initiativ till ett tillägg till Defense Authorization Act för att ge garantier för militära avsked på grund av personlighetsstörningar.^[82] Detta tillägg gick igenom i senaten på våren 2008.^[83] Han tog initiativ till Iran Sanctions Enabling Act som stödde avhändelse av delstatliga pensionsfonder från Irans olje- och gasindustri, vilken inte har färdigbehandlats i utskott, och var en av initiativtagarna till lagförslag för att minska risken för kärnvapenterrorism.^[84][85] Obama tog också initiativ till ett tillägg i senaten till State Children's Health Insurance Program som föreskrev ett års skyddat arbete för familjemedlemmar som vårdar soldater med stridsrelaterade skador.^[86]

[redigera] Utskott

Obama hade uppdrag i senatens utrikesutskott, miljö- och infrastrukturutskott och utskottet för frågor rörande krigsveteraner till och med december 2006.^[87] I januari 2007 lämnade han miljö- och infrastrukturutskottet och tog ytterligare uppdrag i utskottet för hälsa, utbildning, arbete och pensioner samt i utskottet för inrikes säkerhet och regeringen.^[88] Han blev också ordförande för senatens underutskott för Europafrågor.^[89] Som ledamot av senatens utrikesutskott gjorde Obama officiella resor till Östeuropa, Mellanöstern, Centralasien och Afrika. Han mötte Mahmoud Abbas innan denne blev president av Palestina, och höll ett tal vid Nairobis universitet där han fördömde korruption i Kenyas regering.^{[90][91][92][93]}

[redigera] Presidentkandidat

Huvudartikel: Presidentvalet i USA 2008

Den 10 februari 2007 tillkännagav Obama sin kandidatur till posten som USA:s president framför Old State Capitol-byggnaden i Springfield, Illinois.^[94][95] Valet av plats för tillkännagivandet var symboliskt eftersom det var där som Abraham Lincoln framförde sitt historiska "House Divided"-tal år 1858.^[96] Under valkampanjen betonade Obama frågorna att snabbt avsluta Irakkriget, öka USA:s energioberoende och ordna allmän sjukvård. Vid ett tillfälle identifierade han dessa som sina tre högsta prioriteringar.^[97]

Under både primärvalskampanjen och presidentvalet satte Obamas kampanj flera rekord för insamling av pengar, särskilt i mängden insamlade små bidrag.^{[98][99][100]} Den 19 juni blev Obama den förste presidentkandidaten från ett stort parti som avböjde offentlig finansiering i valet sedan systemet infördes 1976, och frångick därmed sin tidigare avsikt att ta emot det.^[101]

Ett stort antal kandidater ställde från början upp i Demokraternas primärval. Efter några inledande val begränsades fältet till en kamp mellan Obama och senator Hillary Clinton, där vardera vann några stater och loppet var nästan jämnt under hela primärvalsprocessen.^{[102][103][104][105]} Den 31 maj beslöt partistyrelsen (Democratic National Committee) att alla de omstridda delegaterna från Michigan och Florida skulle få rösta vid konventet, med en halv röst var, vilket minskade Obamas ledning i antal delegater.^[106] Den 3 juni, när alla delstater räknats, passerade Obama tröskeln för att bli partiets presumtiva presidentkandidat.^[107][108] Samma dag höll han ett segertal i St. Paul, Minnesota. Clinton avbröt sin kampanj och gav honom sitt stöd den 7 juni.^[109] Från den tidpunkten och framåt drev han valkampanj i presidentvalet mot Republikanernas kandidat senator John McCain.

Barack Obama meddelade den 23 augusti 2008 att han valt senatorn för Delaware Joe Biden till sin vicepresidentkandidat^[110]. Vid Demokraternas konvent i Denver, Colorado, höll Obamas tidigare rival Hillary Clinton ett tal där hon gav starkt stöd till Obamas kandidatur och föreslog senare att Obama skulle nomineras genom acklamation till Demokraternas presidentkandidat.^[111][112] Sedan framförde den 28 augusti Obama ett tal till de 84 000 anhängarna i Denver. Under talet, som sågs av över 38 miljoner över hela världen, accepterade han sitt partis nominering och presenterade sina politiska målsättningar.^[113][114]

Han blev därmed den första afroamerikanen att ställa upp i presidentvalet som huvudkandidat för ett av de stora partierna. Tidigare år har de svarta politikerna Shirley Chisholm och Jesse Jackson försökt bli presidentkandidater utan att lyckas.

Valkampanjen, där Obama ställdes mot republikanen John McCain, kom att domineras av USA:s ekonomi och Irakkriget.^[115]

Efter att McCain nominerades till Republikanernas presidentkandidat tydde opinionsmätningarna på att han hade minskat klyftan mot Obama. I september och oktober 2008 genomfördes tre valdebatter mellan Obama och McCain.^[116][117]

Efter debatterna sköt Obama framåt i de landsomfattande opinionsmätningarna. Den 2 november 2008 avled Obamas mormor Madelyn Dunham av cancer vid 86 års ålder. Obama fick kännedom om sin mormors död den 3 november, en dag före valet.^[118][119]

När Obama blev vald utbröt spontana gatufiranden i USA^[120] och utomlands. Många uttryckte förväntan att omvärldens bild av USA, som var påfrestad under George W. Bushs regering, skulle förbättras.^[121] Farhågor om att vapenlagarna skulle bli mer restriktiva under Obamas regering ledde till en ökning i försäljningen av skjutvapen runtom i USA.^[122]

[redigera] USA:s tillträdande president

Den 4 november 2008 besegrade Barack Obama John McCain i presidentvalet och blev den första afroamerikanen att väljas till USA:s president.^{[123][124][125][126]} I sitt segertal, som framfördes inför hundratusentals anhängare i Grant Park i Chicago, tillkännagav Obama att "förändringen har kommit till Amerika."^[127] Som varande född i Hawaii blir Obama den förste amerikanske presidenten som är född utanför det kontinentala USA. Han blir också den femte yngste presidenten vid tiden för tillträdet och den andre efter Lincoln vars huvudsakliga politiska bas är Illinois.

Obama kommer att installeras som USA:s 44:e president den 20 januari 2009.^[1] Joe Biden är tillträdande vicepresident. Rahm Emanuel blir Obamas stabschef i Vita Huset.^[128]

[redigera] Politiska ställningstaganden

En metod som vissa statsvetare använder för att bedöma ideologi är att jämföra de årliga uppskattningarna från Americans for Democratic Action (ADA) med de från American Conservative Union (ACU).^[129] Baserat på hans tid som kongressledamot har Obama en genomsnittlig konservativ uppskattning på 7.67% från ACU,^[130] och en genomsnittlig liberal uppskattning på 90% från ADA.^[131]

Obama var en tidig motståndare mot Bushadministrationens Irakpolitik.^[132] Den 2 oktober 2002, dagen då president George W. Bush och USA:s kongress kom överens om den resolution som gav klartecken till Irakkriget,^[133] talade Obama inför den första framträdande demonstrationen mot Irakkriget i Chicago,^[134] och uttalade sitt motstånd mot kriget.^[135][136] Den 16 mars 2003, dagen då president Bush utfärdade sitt ultimatum till Saddam Hussein att lämna Irak inom 48 timmar innan USA invaderade,^[137] talade Obama inför den dittills största demonstrationen mot Irakkriget i Chicago och sade till demonstranterna att det "inte var för sent" att stoppa kriget.^[138]

Obama framförde att om han blev vald skulle han genomföra nedskärningar i bugdeten i storleksordningen tiotals miljarder dollar, sluta investera i "oprövade" missilförsvarssystem, inte använda rymden som ett vapen, "sakta ned utvecklandet av Future Combat Systems," och arbeta för att avskaffa alla kärnvapen. Obama förespråkar ett slut på utvecklandet av nya kärnvapen, en minskning av USA:s nuvarande kärnvapenarsenal, antagandet av ett globalt förbud mot framställning av fissilt material, och försök till förhandlingar med Ryssland för att ta bort interkontinentala ballistiska robotar från hög beredskap.^[139]

I november 2006 förespråkade Obama en "gradvis omgruppering av amerikanska styrkor från Irak" och öppnande av diplomatisk dialog med Syrien och Iran.^[140] I ett tal i mars 2007 inför AIPAC, en pro-israelisk lobbyorganisation, sade han att den främsta vägen att förhindra Iran från att utveckla kärnvapen är genom samtal och diplomati, fastän han inte uteslöt militära aktioner.^[141] Obama has indicated that he would engage in "direct presidential diplomacy" with Iran without preconditions.^{[142][143][144]} När han redogjorde för sin strategi för att bekämpa global terrorism i augusti 2007 sade Obama att "det var ett förskräckligt misstag att inte agera" mot ett möte av al-Qaida-ledare 2005 som USA:s säkerhetstjänst hade bekräftat ägde rum i Pakistans federalt administrerade stamområden. Han sade att han som president inte skulle missa en liknande möjlighet, till och med utan stöd från Pakistans regering.^[145]

I en kolumn i Washington Post i december 2005, och vid en demonstration med Save Darfur Coalition i april 2006, efterfrågade Obama ett mer bestämt agerande för att motverka folkmord i Darfurområdet i Sudan.^[146] Han har avhänt $180 000 i personliga innehav av Sudan-relaterade aktier, och har uppmanat avhändelse från företag som bedriver affärsverksamhet i Iran.^[147] I tidskriften Foreign Affairs nummer för juli–augusti 2007 förespråkade Obama en utåtblickande utrikespolitik efter Irakkriget och en förnyelse av USA:s militära, diplomatiska och moraliska ledarskap i världen. Han framhöll att "vi kan varken dra oss tillbaka från världen eller försöka skrämma den till underkastelse" och uppmanade amerikanerna att "leda världen, i gärning och genom föredöme."^[148]

Obama uttalade sig i april 2007 om vikten av att erkänna det armeniska folkmordet under första världskriget.^[149]

I den ekonomiska politiken försvarade han i april 2005 Franklin D. Roosevelts sociala välfärdspolitik New Deal och kritiserade republikanska förslag om att upprätta privata konton för socialförsäkringar (Social Security).^[150] Efter orkanen Katrina sade Obama ifrån mot statens likgiltighet inför växande ekonomiska klasskillnader, och uppmanade båda partier att agera för att återställa det sociala skyddsnätet för de fattiga.^[151] Kort innan han tillkännagav sin presidentvalskampanj sade Obama att han stödjer allmän sjukvård i USA.^[152] Obama föreslår att lärare ska belönas efter prestation, men försäkrar fackföreningarna att förändringarna ska genomföras genom kollektivavtalsprocessen.^[153]

I september 2007 beskyllde han särintressen för att snedvrida USA:s skattesystem.^[155] Hans plan skulle avskaffa skatter för pensionärer med inkomster på mindre än $50 000 om året, dra tillbaka inkomstskattesänkningar för dem som tjänar över $250 000 samt sänkningen av kapitalvinstskatten,^[156] stänga kryphål i företagsskatt, ta bort inkomsttaket för skatter på socialförsäkringar, begränsa offshore-ekonomier och förenkla inkomstdeklarationer genom att i förväg skriva in löne- och bankinformation som redan inhämtats av skattemyndigheten.^[157] När han tillkännagav sin presidentkampanjs energiplan i oktober 2007 föreslog Obama ett system för utsläppshandel för att begränsa koldioxidutsläpp och tioårigt program för investeringar i nya energikällor för minska USA:s beroende av importerad olja.^[158] Obama föreslog att alla utsläppsrätter skulle auktioneras ut, utan övergångsbestämmelser för olje- och gasföretag, och att de inkomster som genereras ska spenderas på energiutveckling och övergångskostnader.^[159]

Obama har uppmuntrat demokrater att nå fram till evangelikaler och andra religiösa grupper.^[160] I december 2006 deltog han tillsammans med den republikanske senatorn Sam Brownback vid "Globala toppmötet om AIDS och kyrkan", som organiserades av kyrkoledarna Kay och Rick Warren.^[161] Tillsammans med Warren och Brownback gjorde Obama ett HIV-test, liksom han hade gjort i Kenya mindre än fyra månader tidigare.^[162] Han uppmanade "andra i det offentliga livet att göra detsamma" och inte skämmas för det.^[163] När han talade inför över 8 000 medlemmar av United Church of Christ i juni 2007 protesterade Obama mot "så kallade ledare för den kristna högern" för att vara "alltför ivriga att utnyttja det som skiljer oss."^[164]

[redigera] Familj och privatliv

Obama mötte sin blivande fru, Michelle Robinson, i juni 1989 när han var sommaranställd på advokatbyrån Sidley Austin i Chicago.^[165] Robinson utsågs som Obamas handledare på företaget för tre månader och följde med honom på tillställningar, men tackade nej till hans första erbjudanden om dejter.^[166] De började dejta senare samma sommar, förlovade sig 1991, och gifte sig den 3 oktober 1992.^[167] Parets första dotter, Malia Ann, föddes 1998,^[168] och följdes av en andra dotter, Natasha ("Sasha"), 2001.^[169]

Obama kallades "Barry" som ung, men bad om att tilltalas med sitt riktiga förnamn under sin högskoletid.^[170]

Med hjälp av intäkterna från ett bokavtal flyttade familjen 2005 från en ägarbostad i Hyde Park, Chicago till deras nuvarande hus för $1,6 miljoner i det angränsande Kenwood.^[171] Köpet av en intilliggande tomt och försäljningen av en del av den till Obama av hustrun till exploatören och vännen Tony Rezko drog till sig uppmärksamhet från medierna eftersom Rezko blev åtalad och senare fälld för anklagelser om politisk korruption som inte hade anknytning till Obama.^[172][173]

I december 2007 uppskattade tidskriften Money familjen Obamas förmögenhet netto till $1,3 miljoner.^[174] Deras självdeklaration för 2007 visade att hushållet hade en inkomst på $4,2 miljoner—upp från omkring $1 miljon 2006 och $1,6 miljoner 2005—mestadels från försäljning av hans böcker.^[175]

I en intervju från 2006 betonade Obama hur multikulturell hans utvidgade familj är. "Michelle kan berätta för dig att när vi träffas till jul eller Thanksgiving är det som ett litet mini-FN, " sade han. "Jag har släktingar som ser ut som Bernie Mac, och jag har släktingar som ser ut som Margaret Thatcher."^[177] Obama har sju halvsyskon från sin kenyanske fars familj, av vilka sex är i livet, och en halvsyster, Maya Soetoro-Ng, dottern till hans mor och hennes indonesiske andre make.^[178] Obamas mor överlevdes av sin Kansas-födda mor, Madelyn Dunham^[179] till hennes död 2 november 2008, strax före presidentvalet.^[180] I Dreams from My Father anknyter Obama sin mors släkthistoria till möjliga indianska förfäder och avlägsna släktingar till Jefferson Davis, president för Amerikas konfedererade stater under amerikanska inbördeskriget.^[181] Obama är på långt håll släkt med såväl president George W Bush som vicepresident Dick Cheney. I båda fallen måste man dock gå tillbaka till 1600-talet för att finna de gemensamma anorna.^[182][183]

Obama spelar basket, och deltog i skollaget i denna sport i high school.^[184] Innan han tillkännagav sin presidentkandidatur inledde han ett omtalat försök att sluta röka.^[185]

Obama är kristen och har utvecklat sin religiösa syn som vuxen. I The Audacity of Hope skriver Obama att han "inte uppfostrades i ett religiöst hem." Han beskriver sin mor, som uppfostrades av icke-religiösa föräldrar (vilka Obama på annan plats har betecknat som "icke-utövande metodister och baptister") som religiöst likgiltig, men ändå "på många sätt den mest andligt medvetna person som jag har känt." Han beskriver sin far som "uppfostrad som muslim", men "inbiten ateist" vid den tid då hans föräldrar träffades, och sin styvfar som "en man som inte betraktade religiös tro som särskilt användbar." I boken beskriver Obama hur han, genom sitt arbete med svarta kyrkor som social aktivist i sin ungdom, kom att förstå "den afroamerikanska religiösa traditionens förmåga att åstadkomma samhällsförändring."^[186][187] Han döptes i Trinity United Church of Christ 1988.^[188][189] Obama var medlem av Trinity United Church of Christ i Chicago. Denna församlings dåvarande pastor Jeremiah Wright var den som introducerade Obama i den kristna tron för 20 år sedan. Wright fungerade även som andlig vägledare för Obamas presidentkampanj, tills han på grund av kontroversiella uttalanden i rasfrågan tvingades lämna denna uppgift i mars 2008.^[190] Den 31 maj 2008 lämnade Obama Trinity United Church efter kontroversiella uttalanden av en pastor som Wright hade bjudit in till kyrkan, Michael Pfleger.^[191]

[redigera] Kulturell och politisk framtoning

Med hans kenyanska far och vita amerikanska mor, hans uppväxt i Honolulu och Jakarta och hans Ivy League-utbildning skiljer sig Obamas tidiga livserfarenheter markant från de afroamerikanska politikers som inledde sina karriärer på 1960-talet genom att delta i medborgarrättsrörelsen.^[192] Obama uttryckte sin förbryllelse över frågor om huruvida han är "tillräckligt svart" och sade inför ett möte med National Association of Black Journalists i augusti 2007 att debatten inte handlar om hans utseende eller hans meriter i frågor som berör svarta väljare. Obama sade att "vi är fortfarande instängda i denna föreställning att om du tilltalar vita människor måste det vara någonting fel."^[193]

Obama ekade John F. Kennedys installationstal och bekräftade sin ungdomliga utstrålning i ett kampanjtal i oktober 2007, med orden: "Jag skulle inte vara här om inte facklan igen och igen hade lämnats vidare till en ny generation."^[194]

Barack Obama har jämförts med Martin Luther King som en symbol för det svarta USA. Obama har bland annat riktat kritik mot rasism, klassförtryck och kriget i Irak. Timothy Grieve skrev i Salon att "Obama har anammat Martin Luther Kings tonfall".^[195] Han har även blivit jämförd med den tidigare presidenten John F. Kennedy.

Obama har haft starkt stöd från svarta men han har även fått många vita väljare med sig. Enligt vallokalsundersökningar fick Obama stöd av 43 procent av de vita väljarna i valet vilket är lika mycket som Bill Clinton 1996. McCain fick stöd av 55 procent av de vita väljarna.^[196]

Många kommentatorer nämnde Obamas internationella dragningskraft som en utmärkande faktor för hans offentliga framtoning.^[197] Inte bara visade flera opinionsmätningar starkt stöd för honom i andra länder,^[198] utan Obama upprättade också nära relationer med framträdande utländska politiker redan före sin presidentkandidatur, exempelvis med dåvarande brittiske premiärministern Tony Blair, som han mötte i London 2005,^[199] med partiledaren för Demokratiska partiet i Italien, Walter Veltroni, som besökte Obamas senatskontor 2005,^[200] och med Frankrikes president Nicolas Sarkozy, som också besökte honom i Washington 2006.^[201]

[redigera] Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Barack Obama, 16 november 2008.

Där anges följande referenser:

• Mendell, David (2007). Obama: From Promise to Power. Amistad/HarperCollins. ISBN 0-06-085820-6. 
• Obama, Barack (1995). Dreams from My Father: A Story of Race and Inheritance. Three Rivers Press. ISBN 0307383415. 
• Obama, Barack (17 oktober 2006). The Audacity of Hope: Thoughts on Reclaiming the American Dream. Crown Publishing Group / Three Rivers Press. ISBN 0307237699. 

[redigera] Noter